Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mickelsmessan, det lea trollet, å vari goodtemplare
å skulle allri smaka brännevin mer. Hut karl, â
akta dej för Limp-Lena.
Hon stod framför elden och värmde sina knotiga
fingrar, och Kalle gaf förskrämd akt pä om
han ej skulle få se lågorna lysa tvärs igenom henne,
eller om förklädesknuten ej skulle bli synlig genom
bröstkorgen.
— På dörren med däj, ditt lea skrälle, skrek
han till slut alldeles utom sig, har du någe otaldt
mä Per så gå till Smedbytorpet â låt min stuga
vara fri från töcken genfärdsel. Han var alldeles grå
i ansiktet, och det stubbklippta håret stod på ända
som finaste ståltrådsldipp.
— Åhå, sade Limp-Lena, genfärdsel, ja dä kan du
så men ha rätt i, genfärdsel ä dä nog för däj, ty
hvar det än finns ett kvinnfolk borde ho sky dej
som svarte pesten, falsk som du ä, å mörare i mun
än ruttna äpplen, din leding, men nog ska ni slippa
mej, och ut flög hon genom dörren, som smälldes
i, så faten hoppade på bordet.
— Gud bevare oss, sade Kalle rysande, från
sådant djäfvelstyg, men munlädret hadde hon då
lika smort, så dö hon va.
Smedby-Pelle såg rent knäckt ut.
— Dä ä synna söm bestraffar sig själf, hviskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
