Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var så rengnagda, att de verkade polerade och var
ljusröda av det celliv, som bodde i dem och som ännu inte
dött. Kunde det vara möjligt att han själv skulle vara
död, innan dagen var till ända? Ja, sådant var ju
livet, inte sant? Ett förgängligt och flyktigt ting. Det
var endast livet, som gjorde ont. Döden vållade ingen
smärta. Att dö var detsamma som att sova. Döden
var detsamma som upphörande, vila. Varför var han
då inte tillfreds med att dö?
Men hans betraktelser varade inte länge. Han satt
på huk i mossan med ett renben i munnen för att få
tag på de sista rester av liv, som fortfarande färgade
det svagt ljusrött. Den söta köttsmaken, svag och
flyktig som ett minne, drev honom till vanvett. Han
bet tänderna samman om benet och började att tugga
på det. Ibland krossades benet, ibland hans tänder.
Så försökte han att krossa benen mellan två stenar,
och han malde dem till gröt och slukade dem. I
hastigheten dunkade han sig på fingrarna också, och
han gav sig tid till att känna en viss överraskning
inför det förhållandet, att det inte gjorde vidare ont i
hans fingrar, när stenen oavsiktligt föll ned på dem.
Det kom fruktansvärda dagar med snö och regn.
Han visste inte själv när han slog läger eller när han
bröt upp. Han färdades lika ofta om natten som om
dagen. Han blev liggande där han föll, och han krav-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
