Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärlek till livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morna försvann, och han kunde se det vita seglet på
en liten båt, som skar den glittrande vattenytan. Men
han kunde omöjligt krypa fyra miles till. Han
förstod det mycket väl, och denna vetskap vållade honom
ingen oro. Han visste att han inte kunde krypa en halv
mile. Och ändå ville han gärna leva. Det var
för-nuftsstridigt, att han skulle dö, efter allt vad han lidit.
Ödet begärde för mycket av honom, och fastän redan
döende, vägrade han att dö. Det var kanske rena
vanvettet, men till och med då döden höll honom i
sitt grepp, trotsade han den och nekade att dö.
Han slöt ögonen, och med oändlig försiktighet
för-sökte han att bringa sitt sinne till ro. Han gjorde våld
på sig själv för att besegra den kvävande slöhet,
vilken som en stigande flod strömmade in genom alla
hans väsens källor. Den var som ett hav, denna
dödsbringande domning, som steg och steg och bit för bit
översvämmade hela hans medvetande. Understundom
höll böljorna på att slå samman över hans huvud, där
han låg och simmade genom glömskan med osäkra
tag; och så åter, genom en underlig kemisk
hjärn-process, kunde han finna ett nytt viljeknippe och
kämpa med förnyad kraft.
Han låg på ryggen utan att röra sig, och han kunde
höra, hur den sjuka vargens väsande andetag kom
närmare och närmare. Närmare kom den, ständigt
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
