Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamt spetsade öron och vakna ögon och såg
efter stenen, tills den föll ned för deras fötter. Då
såg han från stenen ned till de bägge och skrattade
ned till dem med öppen mun.
— Är du där Varg! — Kära, rara Varg! ropade
mannen och kvinnan upp till honom.
Öronen drog sig helt tillbaka vid ljudet, och det
var som om huvudet sänkte sig under en osynligt
smekande hand.
De såg honom tumla baklänges in i snåret igen och
gick så vidare. Ett par minuter efter de hade passerat
en krökning av stigen, där nedstigningen inte var så
brant, stod han framför dem mitt i ett litet bergskred
av småsten och lös jord. Varg var icke den slags
hund som tyckte om att lägga sina känslor i dagen.
Mannen klappade honom och strök honom över öronen,
och kvinnan smekte den lite längre, men så satte han
åstad nedåt stigen, med den äkta vargaktiga, glidande
rörelsen som tydligen inte kostade den minsta
ansträngning.
Hela kroppsbyggnaden, pälsen och den yviga
svansen var som på en väldig skogsvarg, men att det inte
var en varg, kunde man se av färgerna och det sätt,
varpå de gick över i varandra, ett omisskänligt
vittnesbörd på att han hörde till hundsläktet. Ingen varg
har någonsin haft sådana färger. Han var brun,
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
