Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vite mannens sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför honom, föll Zilla honom i talet. Han satt
bara och skakade på huvudet, och han sa: "Det enda
jag bryr mig om är att äta den vite mannens mat och
bli fet, som Yamikan blev det."
— Och han åt inte köttet, fortsatte Ebbits. Och
Bidarshiks sjukdom övergick till en svår sjukdom, tills
jag trodde att han skulle dö. Sjuk var han — inte i
kroppen, men i själen. Det var den sjukdom, som
kallas åtrå. Jag, Ebbits, som är hans fader, tänkte
länge över sakerna. Jag har inte fler söner, och jag
vill inte att Bidarshik ska dö. Det är en sjukdom i
själen, och det finns endast ett sätt att bota den på.
Bidarshik måste resa över den sjön, som är så stor
som himlen, till det land, där ingen snö finns —
an-närs dör han. Jag tänkte länge över sakerna, och då
såg jag, hur Bidarshik skulle kunna komma i väg.
När han så en kväll sitter vid elden, mycket sjuk,
med nedböjt huvud, säger jag: "Min son, jag har
erfarit, hur du ska kunna komma till den vite mannens
land." — Han ser på mig, och det finns glädje i hans
ansikte. — "Ja," säger jag, "på samma sätt som
Yamikan gjorde det." — Men Bidarshik är sjuk, och han
förstår det inte. — "Drag bort min son," säger jag,
"och ta reda på en vit man, och liksom Yamikan ska
du döda den vite mannen. Så kommer de vita
soldatmännen och hämtar dig, och liksom de förde bort
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
