Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hånfulla ord och harmfulla skratt följde honom ut
ur igloon, men han bet samman tänderna och gick
sin väg, utan att se varken åt höger eller vänster.
Nästa dag gick han ut längs kusten, där isen och
landet mötas. De som såg honom gå lade märke till
att han medförde sin båge och ett rikligt förråd av
pilar med benspetsar och att han hade faderns stora
jaktspjut över axeln. Och denna händelse framkallade
mycket skratt och mycket prat. Aldrig hade någon
pojke vid så unga år dragit ut för att jaga, och ännu
mindre för att jaga ensam. Där var också många
huvudskakningar och mycket mumlande om, hur det
skulle gå, och kvinnorna såg medlidsamt på Ikeega,
vars ansikte var allvarligt och sorgset.
— Han kommer nog snart hem igen! sade de
uppmuntrande.
— Låt honom gå; det kommer att bli en bra läxa
för honom! sade jägarna. Och han kommer nog snart
hem igen, och sen blir han mer ödmjuk och
lågmäld.
Det gick en dag och en till, och den tredje dagen
blåste en våldsam storm, men ingen Keesh kom. Ikeega
slet sitt hår och smorde in sitt ansikte med sot och
sälolja, som tecken på sin sorg, under det att kvinnorna
förebrådde männen med hårda ord att de hade handlat
illa mot pojken och sänt honom i döden, och männen
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
