Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagt till Edith dagen efter deras bröllop. Ett år
därefter var de i Colorado, där Hans Nelson för första
gången såg folk gräva efter guld och själv greps av
guldfebern. På sin jakt efter guldgruvor drog han
genom norra och södra Dakota, Idaho, östra Oregon
och vidare in i Brittiska Columbias berg. Edith
Nelson var alltid vid hans sida, både på färder och när
de låg stilla, och hon bar sin andel av hans segrar,
hans mödor och hans slit. Hon, som hittills hade rört
sig med korta, trippande steg liksom den som är
uppväxt inom hemmets väggar, vande sig vid att gå med
bergsbons långt uttagna steg. Hon lärde sig att se
faran i ögonen, klart och med urskiljning, och hon
frigjorde sig mer och mer från den paniska rädsla,
som bottnar i ovetenhet och som så lätt griper den
som är uppväxt i en stad, den paniska förskräckelse,
som gör folk lika galna som kullriga hästar, så att de
i stället för att käckt möta sitt öde ansikte mot ansikte,
stå stilla och inväntande, stela av fasa, eller rusa åstad
i blind, ödeläggande fruktan, längs den väg som är
översållad med så många nedtrampade lik.
Edith Nelson mötte det oväntade vid varje krök
av vägen, och hon tränade sin synförmåga i så hög
grad, att hon i landskapet runt omkring sig såg, inte
det som låg rakt framför, utan det fördolda. Hon,
som aldrig hade lagat mat, lärde sig att baka bröd
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
