Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpte den bundne mannen tillrätta eller satt och
vakade hos honom, var Edith ständigt rädd för att
han skulle foga ännu ett mord till listan över de
ogärningar, som hade ägt rum i stugan. Hans svor alltid
våldsamt över Dennin, och behandlade honom
hårdhänt, men han försökte dölja sin mordlust och sade
ofta till sin hustru:
— Det kommer nog en dag, då du vill att jag ska
döda honom, och då vill jag inte göra det. Jag skulle
bli sjuk av det.
Mer än en gång, när hon på sina frivakter smög
sig in i rummet, kunde hon se de bägge männen stirra
pá varandra med hatfulla blickar, som två vilda djur,
och i Hans ansikte läste hon lusten att mörda och i
Dennins det vilda raseri, som man kan se i en fången
råttas ögon. "Hans! kunde hon så ropa. "Vakna
upp!" Och han vaknade till fullt medvetande,
förskräckt, skamsen, men utan ånger.
Och på så sätt blev Hans en ny faktor i det
problem, som det oväntade hade givit Edith Nelson att
lösa. I början hade det blott varit en fråga om att
handla rättvist mot Dennin, och att handla rätt var
enligt hennes uppfattning att hålla honom fången, till
dess han kunde bli överlämnad till den lagliga
myndigheten och ställd inför en riktig domstol. Men så
började hänsynen till Hans att spela iii, och hon såg,
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
