Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raglade fram och tillbaka, vacklade och grep med
sina bundna händer fast i Edith för att finna stöd.
— Minsann går det inte runt i skallen på mig!
sade han och skrattade trött.
Och ett ögonblick senare sade han:
— Åh, jag är glad över att det snart är förbi. Den
förbannade britsen skulle i alla fall ha blivit min död,
det är jag säker på.
Då Edith gav honom hans pälsmössa och ville dra
ned klaff ärna över öronen skrattade han och sade:
— Varför gör du det?
— Det är bitande kallt ute, svarade hon.
— Och om tio minuter, vad betyder då ett fruset
öra mer eller mindre för stackars Michael Dennin?
frågade han.
Hon hade kämpat en hård strid med sig själv för
att få kraft till denna sista tunga prövning, och hans
anmärkning var som ett slag i ansiktet på hennes
självbehärskning. Hittills hade det förefallit henne så
underlig spöklikt, liksom en dröm, men den brutala
sanning som låg i hans ord, öppnade hennes ögon för
vad det verkligen var, som skulle äga rum. Irländaren
kunde inte undgå att lägga märke till hennes
sinnesrörelse.
— Ni ska inte vara ledsen för min dumma
anmärkning! sade han ångerköpt. Jag menade inte något med
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
