Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyndade sig bort till henne, och tunnan gled bort
under Michael Dennin.
Hon vände ryggen till och stack fingrarna i öronen.
Så började hon att skratta, ett skorrande, hårt,
metalliskt skratt, och Hans blev helt förargad, så
förargad, som han inte varit under hela det sorgliga
uppträdet. Edith Nelsons viljestyrka var nu fullständigt
bruten. Även mitt under sin hysteriska upphetsning
visste hon att så var, och hon var glad över att hon
hade varit i stånd till att hålla sig uppe, tills det hela
var över. Hon vacklade fram till Hans.
— Följ mig tillbaka, Hans! fick hon slutligen
framstammat.
—- Och låt mig vila! tillade hon. Bara vila, vila,
vila!
Hans lade armen om hennes liv, och de gick bort
över snön, under det han till hälften bár henne och till
hälften ledde hennes vacklande steg. Men indianerna
stod kvar, högtidliga och förundrade av detta
handhavande av den vite mannens lag, som tvang en man
till att dansa i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
