Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots allt som skrevs och sades i väst och trots alla egna
klumpigheter och oformligheter var DDR faktiskt ett framtidens
laboratorium i Europa. Frågan om folkets förtroende för sin regering var en
sidoordnad fråga. I och för sig hade muren ju inneburit större inre
stabilitet och det var väl nu upp mot en 40 % som ställde sig bakom
regeringen. Men frågeställningen var mytisk. Det tillhörde
adertonhundratalets stora myter att folkviljan bar regeringarna. Rousseau
hade segrat över hela linjen — i idéernas luftiga värld. Hitler och
den ynkliga Mussolini hade sökt legitimera sig med folkviljan och
hållit fram procenttal för världen. Stalin hade så småningom
kommit att envisas med att söka övertyga folket om att det till nästan
100 % stödde honom. I väst utgjorde folkstödet den stora officiella
legitimeringen och med omsorgsfulla ritualer genomfördes regelbundna
väljarfunktioner. Dock spelade detta stöd mycket liten roll. Karl
Zweiling hade aldrig träffat någon ansvarig statsman i väst eller öst
som i handling uppträdde som om folkviljan varit en realitet. De
politiska kraftförhållandena däremot, de var realiteter.
Befolkningen bör integreras. Det är knappast något nytt behov.
När de undernärda och illa behandlade engelska arbetarna på sin
tid skulle ut i krigen för att försvara sina herrars intressen så gjorde
de detta med sång på läpparna. England var den första
imperialistiska staten och hade tidigt integrerat sin befolkning.
Den nya samhällsformation som blint och omedvetet börjar ta sig
form och medvetande i och med imperialismen tömmer också
massorna på deras tidigare historiska uppgift och gör dem integrerade
med sitt öde. I Tyskland visade sig en revolutionär socialdemokrati
som var hela världen ett föredöme vara så välintegrerad i en
kejserligt auktoritär struktur att dess medlemmar med entusiasm gick i
döden för att få möjlighet att hålla sig kvar nere i skit och smuts
och förtryck. Först när överlägsna teknologiska resurser krossat
kejsardömets organisation rann befolkningen ut i revolution och
viftade ett tag med fanorna innan den åter integrerades i en ny
struktur. Karl Zweiling menade att detta lät cyniskt. Men det var bara en
insikt i realiteterna. Han bad mig minnas Stalingrad, han bad mig
minnas vår egen tids historia.
En helt annan sak vore att befolkningen skulle få
medbestämmanderätt över sina förhållanden. Samråd och medbestämmande och —
för att anknyta till Sverige — större jämlikhet. De historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
