Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara av plikt utan för att bli fulla. Att personalen gör så är normalt
men att det nu blivit normalt också för de ansvariga att göra så är
bara ett tecken på hur FN utvecklas. Eller hur FN underutvecklas i
detta politiska klimat.
När jag konfirmerades gav mig farfar sin bibel. Den hade gått i
arv och bar alla namnen ända från karolinernas tid. Och längst ned
på bladet skrev han: Till Hans den dag han första gången begick
H. H. nattvard. Predikaren 10: 18. Han vart död bara några veckor
därefter. Och du vet vad han syftade på. De där orden om at för
lättja skul förfalla bjelkarna; och för försummeliga händer skul warder
huset drypande. Och att hela denna skyskrapa nu har blivit drypande
är inte bara storpolitikens fel. Lättjan gnager som en mask i märgen
på de flesta här. De har tagit det här arbetet som en sinekur, som en
enkel och bred väg fram till pensionen. De har sällan någon verklig
självdisciplin och för deras försummeliga händer skul har FN blivit
drypande!
Över veckändan var jag ute till västkusten för att prata med lite
folk på det där kufiska center for democratic studies. Det gav inte
mycket. Det verkade närmast som om det hela var i upplösning. Men
jag passade på att ta mig till Lomita för att träffa Torsten. Jag hade
sagt jag skulle komma på förmiddagen men jag blev försenad och
när jag kom fram var det en hälsning till mig att jag kunde hämta
honom på hans klubb. Han hade gått dit en vända för att träffa
vännerna. Han hade inte kunnat vänta längre på mig. Det var tredje
söndagen i månaden och då var det möte. Han skulle finnas på
Rancho de Locos.
Det gjorde han också. Jag hittade honom hos Little Engines. Det
var Southern California Live Steamers som hade möte. Och Torsten
satt uppe på en godsvagnsmodell bakom ett litet fånigt ånglok. Det
var ett sådant där gammalmodigt leksakslokomotiv fast större. Och
han hade en tågförarmössa på huvudet och en snusnäsduk runt
halsen och på flakvagnar bakom honom satt tio ungar som alla skrek
och tjoade och tåget töffade fram mot mig och han vinkade.
Han var trotsig på något sätt. Här är jag, sade han. Här bor jag.
Jag är en Southern California Live Steamer nu! Men sedan lugnade
han sig lite och tog mig runt i anläggningen. Medlemmarna var
stora och glada och vita amerikaner mellan sextio och sjuttio år.
Han var nog yngst. De bar lokförarmössa och snusnäsduk. De kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
