Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förra delen. Storfurstinnan
- Första boken: Från Stettin till Moskwa
- 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig varit tryckta. Det är Champeaux’ Mémoire, som vi
redan talat om:
»Medan hon i hemlighet kände sig dragen till honom
(Soltikof), hörde furstinnan på honom och uppmanade honom
att öfvervinna sin passion; hon förmanade honom att göra
mera våld på sig. Samtalet blef en dag mycket lifligt. Herr
Soltikof talade med hela den glöd, som eldade honom; hon
svarade lidelsefullt hetsade upp sig, blef rörd och lämnade
honom deklamerande Maximes vers till Xipharès:
’Et meritez les pleurs que vous m’allez coûter’.
Hofvet for till Peterhof; storfursten och storfurstinnan
följde med kejsarinnan. Där företogos åtskilliga jaktpartier.
Storfurstinnan deltog ej i de flesta, under förevändning af
illamående. Herr Soltikof erhöll på spetsfundiga grunder,
storfurstens tillåtelse att icke vara honom följaktig. Han
tillbragte all sin tid tillsammans med storfurstinnan, och
han förstod konsten att bringa till fullbordan den
gynnsamma stämning man låtit honom ana. Herr Soltikof, som
i början var helt lycklig öfver att äga det efterlängtade
föremålet, insåg att det var säkrare att dela det med
storfursten, hvars onda han visste ej vara obotligt. Men det
var farligt att i en så viktig sak handla utan kejsarinnans
särskilda befallning. Slumpen gaf förhållandena den
vändning man önskade. Hela hofvet var på en stor bal; då
kejsarinnan gick förbi fru Narischkin, herr Soltikofs
svägerska, som då var i grossess och som samtalade med herr
Soltikof, sade hon till denna dam, att hon borde dela med
sig litet af sina goda egenskaper till storfurstinnan. Hon
svarade henne, att det kanske ej skulle vara så svårt, och
om hon ville ge henne äfvensom herr Soltikof tillåtelse att
arbeta därpå, vågade hon försäkra henne, att man kunde
lyckas. Kejsarinnan begärde upplysningar; fru Narisckkin
upplyste henne om storfurstens tillstånd och de medel,
hvarmed det kunde afhjälpas. Hon tillade, att herr Soltikof
hade hela hans förtroende och att han kunde öfvertala
honom därtill. Kejsarinnan icke allenast samtyckte, utan
hon förklarade också, att det skulle vara en stor tjänst man
gjorde henne. Herr Soltikof gjorde genast allt för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katarina/0083.html
