Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungens rymning, som planlagts af en svensk adelsman, grefve
Fersen. Följande år i februari ansåg han, att det ej mera
fanns något för honom att göra i Paris. Han visste
förmodligen, att Katarina stod i begrepp att afskeda herr Genet.
Han begärde sitt pass, men innan han reste, ansåg han
lämpligt att ha ett förtroligt samtal med kungen och drottningen.
Samtalet var hemligt. Drottningen mottog Simolin i sin
sängkammare som en vanlig icke-officiel person. Han var
klädd i »frack och öfverrock». Marie-Antoinette stängde
själf dörren och sköt för rigeln, hvarefter hon talade i en
timme om sina olyckor och sin tacksamhet mot kejsarinnan
af Ryssland. Sedan kom konungen in och deltog i
samtalet. Han försäkrade, att all hans lit stod till Katarina,
»som hade varit lycklig i alla sina företag». Efter denna
förklaring gick han ut, och Marie-Antoinette kvarhöll Simolin
ännu i två timmar, talade upprepade gånger om de känslor
hon och konungen redan uttryckt gentemot kejsarinnan af
Ryssland och beklagade sig öfver sin brors »ombytlighet».
Slutligen gaf hon Simolin ett bref till Katarina och ett
annat till kejsaren. Simolin lofvade att fara öfver Wien
för att där omtala Frankrikes och deras majestäters
belägenhet. Med en egendomlig omkastning af rollerna blef han den
franska monarkiens ambassadör hos den antirevolutionära
koalitionen.
Genets vistelse i Petersburg blef ett långt martyrskap.
Katarina vägrade att ta emot honom, och hennes ministrar
talade knappt till honom. Hans sysslas privilegier och ära
hade delats mellan en skara mer eller mindre auktoriserade
ombud: baron de Breteuil, prinsen af Nassau, markis de
Bombelles, Calonne, grefve Esterhazy, af hvilka somliga
representerade grefven af Artois, andra grefven af Provence,
andra kung Louis XVI själf. Denna sista roll innehades af
grefve de Saint-Priest, som dock lät presentera sig af
ombudet för Frankrikes konstitutionella regering, d. v. s. Genet.
De andra hade vändt sig till den österrikiske ambassadören.
I september 1791 blef Genet förbjuden att visa sig vid hofvet.
I juli 1792 blef han utvisad. Katarina gjorde sig inga
illusioner om dugligheten hos de improviserade diplomater, som
intogo hans plats. I januari 1792, då markis de Bombelles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
