Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’492
KEJSARINNAN.
ha han och hans kreditorer intet att hoppas af henne. Och
hon håller ord. Vid slutet af 1787 har den unge ßobrinski
skuld för flera millioner i Paris, för att ej tala om hans
kreditorer i London, från hvilka han måst rymma. Han har
bland annat gifvit markis de Ferrières en revers på 1,400,000
francs. Katarina har hittills ingenting gjort för att hejda
denna regellöshet. Hon fattar emellertid sitt beslut, skickar
efter den unge mannen hem till Ryssland och internerar
honom i Rewal, där hon låter strängt bevaka honom, dock
utan att göra något försök att träffa honom eller ta reda
på, hvad det blir af honom. Bara han lämnar henne i fred
och inte begär några pengar af henne och hon slipper höra
talas om honom, är hon nöjd.
Detta är häpnadsväckande. Är denna mors hjärta
känslolöst för naturens röst? Man vet ej, om man skall svara ja
eller nej. Sålunda behandlar hon alltså sina söner. Mot
barnbarnen är hennes sätt helt annorlunda. Från 1779 för
man hvarje dag klockan half elfva till henne den lille
Alexander. »Jag har redan sagt er, och jag säger er det ännu
en gång, att jag är alldeles tokig i den lille parfveln. Yi
göra hvarje dag nya bekantskaper, d. v. s. vi förvandla
hvarje leksak till tio eller tolf, och vi täfla i
uppfinningsrikhet. Det är märkvärdigt, så händiga vi äro. På
eftermiddagen kommer min lille parfvel tillbaka så ofta han vill,
och han tillbringar tre à fyra timmar om dagen i mitt rum.»
Samma år börjar hon läsa abcd »med herr Alexander, som
ännu inte kan tala och bara är halftannat år». Som vi sett,
låter hon också sy hans kläder: »Så här har han varit klädd
allt sedan han var ett halft år gammal», skrifver hon till
Grimm och skickar denne en teckning af en dräkt, som hon
själf hittat på. »Allt detta är sydt i ett stycke ocb är lätt
att taga på och knäppes baktill med fyra fem små öglor.
Det finns inga sömmar, och gossen vet knappast, att man
kläder på honom: man sticker på en gång in hans armar
och ben i plagget, och så är det gjordt; den dräkten är en
snillrik uppfinning af mig. Kungen af Sverige och prinsen
af Preussen ha begärt och erhållit en modell af herr
Alexanders dräkt.» Sedan komma de oundgängliga anekdoterna,
som man återfinner i alla mödrars bref och där det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
