Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och innerlighet, bröt han af den och sökte Sigrid med
en lång blick öfver boken.
Hon hade rest sig halft i mållös förskräckelse
och vågade knappast röra på sig. Så gjorde hon med
ens en skakande rörelse af obehag och afsky:
— Myror! ropade hon och hoppade omkring med
armarna utsträckta och förfäran i sitt ansigte.
Syberg stod handfallen utan att kunna hjelpa.
Det var lyckligtvis endast en myra hon hade på sig
och hon vecklade upp sin klädningsärm öfver en hvit
arm och fick fatt i den lilla gula syndaren, just en af
det värsta slaget. Och nu såg hon sig nogare
omkring. Nej, det fans bara stora bruna myror här på
berget, den lilla gula hon fått på sig hade hon säkert
burit med sig ända från torfbänken i parken, hvilken
de nästan gjort obegagnelig. Den bänken skulle
rifvas ner ännu i dag!
Syberg försökte intressera sig för myrorna så
mycket han förmådde. En bitter känsla fick han mot
dem sedan den stunden, isynnerhet mot de små gula.
Bäst de stodo och talade om myrorna naturalhistoriskt
och psykologiskt, höjde Sigrid Walborg på hufvudet,
reste sig på tå och lyssnade. Hon hade icke bedragit
sig, — det kom som ett otydligt ljud af sång med
vinden. Om ett ögonblick sken det hvitt mellan tallarna
på holmudden och förbi den sköt en jakt med
spetsigt gaffelsegel för sjungande sidamedvind inåt
Furuvik. Man kunde tydligt se två personer i båten, den
ena med parasoll.
— Emmi Thomén! ropade Sigrid och fick en fart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
