Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parentation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111
lägger ner sin krans för Hellinans byst.
Ur hundraårig sömn Vi stiga upp helt gärna,
mon cher Anacréon, för att som Konung värna
i spetsen för Vår vakt af Pindens vittra folk
ditt rykte och din glans såsom Vår aeras tolk.
Vi glömma Anckarström och våldets entrepriser
och lyssna icke till barnsbarnabarns malicer,
när Vi fått veta om att seklets timme slår,
se’n dess du följde Oss och lades pa din bår.
Eh bien, Anacréon! Sä ödet sällsamt ställer!
Nu är du mästarn, du, — vi andra blott gesäller,
om Polvhymnias och Venus’ domslut gäller!
Vi tacka nådigst dig för stunderna på Haga,
men vittna gärna om att snillen äro svaga,
om eftervärldens dom dig gör till en héros,
ty det var du just ej, så vidt Vi det förstå.
Men skald, Anacréon, — det var du såsom ingen!
och det är vackert så i denna vittra ringen.
Kellgren; med krans:
Hur vist, Ers Majestät, Ni täckes Bellman döma!
Ert snille, liksom hans, bör Sverige aldrig glömma.
!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
