Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes möda. Hon dref på dessa dagar igenom att
hennes Hannes till slut lemnade sitt lilla kaplansbol
för ett kvrkoherdeembete i en annan socken. Och
när hon kommit derhän, lade hon en vacker dag
ihop sina energiska händer öfver ett hvitt täcke och
stod lik.
Pastorn tyckte sig gå sin och sin familjs
undergång till mötes efter det dödsfallet. Ingen, som
dref honom längre, ingen som höll honom till att
skrifva sina predikningar, och ingen som bokförde
jordbruket och inkomsterna från socknen.
Men det blef likväl icke ruin. Pastorn kunde
ej annat än förundras öfver att slaget ej föll och
började söka efter orsaken. Guds nåd hade han
alltid i rikt mått njutit af, men han vågade icke
ändå tillskrifva sig Vårherres speciela beskydd. Dock,
— han fann på ingenting annat. Yårherre hade
tagit honom och hans familj under sitt enskilda hägn.
— det kunde ej förklaras annorlunda. Tätt vid
hans sida gick en liten försagd och flitig skyddsengel,
som han icke kom att tänka på. Pastorskan hade
efter fröken Sallgrens död småningom tagit de lediga
tyglarna till sig, som hon så länge haft lust att göra
och styrde nu prestgården, saktmodig, anspråkslös
och utan att hon sjelf visste af det engång.
Om qvällarna brukade pastorn säga till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
