Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 1. En vandring utan mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För mi g förblir första intrycket af honom en para*
disets lustgård med en gigantisk, hög och majestätisk
mörk ond ande som fond. Allt detta, när man ser
honom på lagom afstånd. Kommer man så nära att man
träder hans djäfvulska majestät på tårna, så är det idel
paradis man ser. Men bakom det och öfver det anar
man likafullt någonting sväfvande stort och hemskt ondt.
Låter man det engelska bolaget transportera sig
upp för att trampa hans onda majestät på själfva
eldgapet, så lär man ha tillfredsställelsen att förlora en
stor del af sin respekt för honom. Man kallar honom
därefter helt enkelt en vulkan, bringar lavastuffer med
sig som minne och betraktar honom mycket geologiskt
och nyktert ur naturvetenskaplig synpunkt.
Jag föredrog att bibehålla respekten för honom
och sagans sataniska hemskhet omkring honom.
Hvarför betala 45 francs per mil för att bli en skakande
fantasisyn fattigare . . ?
Småningom hade jag, utan att egentligen fullt
medvetet flytta fotterna, spatserat mer än en hel mil,
passerat Portici, där alla skreko och ingen var stum,
om inte jag själf, gått genom Resina, där vägen upp
till Vesuvius tager af åt vänster och ringlar sig fram
i stora bukter mellan vingårdarna, sett några gulsvarta
grafvar vid vägen och efteråt gissat att det var
Her-culanum, samt hamnat i vinlöfsalen utanför en osteria
i Torre del Greco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
