Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 1. En vandring utan mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I alla fall visade mig min resehandbok ditåt
för att jag skulle finna Villa Belvedére, där en tysk
innästlat sig och höll hotellpension till måttliga priser
för sina talrika resande landsmän. Af en nermjölad
gipsarbetare med banditansikte fick jag en
uppmuntrande gest att bara gå på dit upp, då jag så frågande
som möjligt uttalade ordet „Belvedéreu?
Till min förvåning stodo gallerportarna åt vägen
öppna, och ändå mer öfverraskad blef jag att öfver
dem läsa i tydlig skrift: „Pension Weisz“. Jag hade tur.
Verkligheten uppfyllde min obundna fantasis hugskott.
Inom en half timme satt jag vid en god diner
med en samling tyskar af alla kulörer. Det hade kostat
mig lite parlamentering innan jag fick ett rum för natten
i det öfverfyllda hotellet, men hofmästaren var en
nordtysk från Lubeck, som t. o. m. kunde några ord
svenska, och i ett anfall af välvilja mot nordborna i
allmänhet, hvilka ju voro så godt som hans landsmän,
installerade han mig i ett rätt präktigt rum, som
naturligtvis ej var det allra billigaste, men genom fönstren
hade jag hunnit kasta en blick på en utsikt så
hänförande, att jag för ögonblicket, utan en tanke på
morgondagen, kunnat tömma min plånbok för att komma
i besittning af det.
Jag lärde sedermera förstå att mitt rum
egentligen var till för att bereda entusiaster som mig
tillfälle att betala full valuta för det första utbrottet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
