Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 2. En platonisk fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller kanske var det värkligen för att jag var
finne? Herr von Steven var visst icke svensk, när allt
kom omkring, åtminstone hade han alls icke den
bildade svenskens sätt att vara. Den resande svensken
är reserverad som en engelsman, ifall han icke är
artist, och äfven då kan han lägga an later som en
grand seigneur mot främlingar.
Hvem och hvad var herr von Steven? Och hvad
ville han mig?
I den redan starka skymningen sutto vi tre och
läppjade på våra glas. Jag hade beslutat att behärska
min nyfikenhet och småningom, utan alla direkta
frågor, få reda på de ovanligt tillgängliga främlingarna,
fast det troligen varit mig mycket lätt att göra det
med detsamma.
Herr von Steven talade nervöst och oafbrutet
om allting under solen. Också hans svenska hade en
viss utländsk brytning, som han förklarade att kom sig
af hans långa utrikesvistelse och af att hans
samtalsspråk med sin hustru var tyskan.
— Ja, tilläde han i detsamma, — min hustru är
östersjö-provinsiska, född i Dorpat, och således mera
tyska än ryska.
Det föll fjäll från mina ögon med detta uttalande.
Nu visste jag till hvilken stor klass af människor mina
nya bekanta hörde. De voro ryssar. Det var den
ryska hjärtligheten, den ryska välviljan i blicken, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
