Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 3. Sorrento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alls icke ordinerad en så halsbrytande luftkur.
Han förmådde helt enkelt ej slita sig lös från den
vackra utsikten, solglittret, och den öfversvallande
mäktiga glädjen, som strålade ur hvarje våg, ur hvarje
vrå af landskapet, ur hvarje blad i det lyckliga
Cam-paniens vår.
Jag satt endast i tio minuter bländad och berusad,
men så, som jag aldrig trodde en människa kunde bli
af bara luft och sol och sydländsk natur. Det kom
öfver mig en härlig och stor känsla af harmoni, af att
lifvet var skönt och jorden god. Det var omöjligt
att denna bedårande härlighet tillhörde en ond värld
med små och elaka trångbröstade människor. Jag
betogs af en stämning, så hög och så ljus, att jag
hållit det för den naturligaste sak om jag i skuggan
af närmaste cypress sett tvänne stora änglar knäböja
och sedan långsamt sträcka ut hvita vingar till flykt
genom den öfversinnligt strålande luften.
Den höga stämningen stördes icke af någonting,
men småningom likasom dalade jag, jag sjönk ned från
mina nästan heliga föreställningar, sinnena förmådde
ej längre kvarhålla det första intrycket i hela dess
ljusa och glada majestät, men jag blef icke trött eller
liknöjd, jag kände en varm känsla af tacksamhet mot
naturen eller mot min Gud, som låtit mig upplefva detta.
Det var den första och enda värkligt
andakts-fulla morgonbön jag hållit sedan jag var barn. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
