Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 3. Sorrento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mellan vingårdsmurar ledde uppåt bergen. Jag
ringde på två eller tre gallergrindar, innan jag fann
den rätta. Det började redan skymma, då jag trädde
in på en lummig gård, efter det portvakten nickat
jakande på min fråga om det var här signor von Steven
bodde.
Villan liknade alla andra villor jag sett på vägen,
den var hvit och modern, hade marmorkolonner och
marmormosaik i vestibylen, och utandades den
egendomliga, fängelselika luft, man finner i hus, som
hållas stängda för hettan under dagen. Den gjorde
ett förnämt intryck, långt förnämare än dess ägare
i går.
En vänlig pudel kom ut och hälsade mig
välkommen i vestibylen, efter den en tjänstflicka, som
förstod tyska. Herrskapet väntade mig redan.
Jag trädde in i en elegant sal medan
tjänstfickan gick och anmälde min ankomst. Salen var
hållen i mattrödt efter pompejanskt mönster med en
myckenhet konstsaker och draperier. Jag kunde
genast sluta mig till att herr von Stevens inkomster
öfverstego mina tjugu eller trettiodubbelt, och jag
gladde mig åt det helt oegennyttigt, men undrade
smått öfver att så förmögna personer hedrade mig
med sin inbjudning, mig, om hvilken de ingenting annat
visste än att jag var finne och bar samma namn som en
rysk öfverste, hvilken dött för längesedan i Novgorod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
