Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 5. Hemlandstoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, — den kulturkampen har verkligen
någonting stort i sig. Den förenar och försonar oss med
hvarandra i Finland. Men den står som en hotande
sky öfver oss, emot hvilken man ej rusar till angrepp.
Man skingrar ej ett åskmoln högt öfver sina hufvuden
med äfven den största hänförelse och sammanslutning,
allra minst genom tal och utmaningar. Man litar på
himmelens rättvisa, på det mänskliga förnuftet och på
åskledarne. Vi bli för öfrigt så vana vid det
åskmolnet som Vesuvii bebyggare blifvit det vid den
underjordiska elden.
— Och så återstår er bara språkstriden att lefva
och dö för, menar ni?
— Just det! Men en ung man såsom t. ex. jag
själf, som födts och vuxit upp midt i Finland och
lef-vat sin ungdom i godt förstånd med den finska
befolkningen, kan icke gärna bli ordentligt hänförd af att
bara vara ett defensivt kulturfolk gent mot dem.
Entusiasmen blir i det fallet en del konstgjord, när man
ej kan förmå sig att göra en absolut skilnad på
svenska talande och finska talande såsom på vän och på
fiende. I hjärtat är mig hela språkstriden så tillvida
likgiltig, som den endast appellerar till mina
själfför-svarsinstinkter. Ännu gäller det inte för de svenska
talande i Finland att stå slaget vid Marathon. Och
så länge föder kampen icke några hjältar och martyrer.
Den stunden kan komma, då det svenska elementet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
