Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 2. Ungdomen rasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att encanaillera sig, då jag i varm sympati och
ungdomens höga känslorus svärmar med dem för det, som
vi måste anse stort och ädelt. För öfrigt är jag
tvungen säga fru öfverstinnan, att desse unge män stå i
kunskaper och beläsenhet vida öfver mig. Och sist
och slutligen är det just fru öfverstinnan, som
älskvärdast inledt min bekantskap med magister Enestam,
om jag vågar påminna er därom.
Nu utbyttes öfverstinnans stränga mine emot ett
huldrikt leende, hvilket förtrollade mig i den grad, att
jag utan att tänka på hvad jag egentligen gjorde,
tryckte flera varma kyssar på hennes hand.
— Barn! sade hon och befriade sig med mildt
våld från mina ömma vördnadsbetygelser. — Låtom
oss tala förnuftigt med hvarandra! Ser ni, en ställning
som eder, tillåter ej sådana friheter. Ni måste tro
mig, då jag säger att edert påbörjade umgänge med
dessa i allo aktningsvärda och bra unge män skall
fortsättas särdeles försiktigt, på det att icke ni själf
måtte löpa fara att bli stämplad inför edra förmän
som en gruflig renegat. Det är i och för sig själf så
godt som oerhördt i våra dagars Finland, att en
adjutant hos hans Excellens tillbringar nätterna vid bålens
rand bland de mest avancerade af vårt universitets
mycket avancerade liberala ungdom.
— Fullkomligt lika mycket avancerad var jag
redan i Kowno, vågade jag invända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
