Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 4. Kringskuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och så kommer därtill, fortsatte hon, — att
ni strax efter händelserna i våras lämnade Helsingfors.
Ni har otur. Jag minns så väl, att det var på min
inrådan ni gjorde det, och jag tror ännu att det var det
bästa ni kunde göra, men som ni förstår talar allt detta
emot er.
— Ja, jag förstår. Men min fars sjukdom kunde
ju med allt fog uppställas som skäl till min afresa.
— Det har jag nog bjudit till att göra. Det
finns också de, som i tysthet anse er oskyldig, men
det betyder så litet. Den stora opinionen vill ha
någon korsfäst för brottet, och ni är den utsedde.
Barrabas ha de låtit gå lös, det är så bruket bland de
kristna, när han ej kan anträffas. Annars skulle han
nog få lida sitt straff, så rättvisa äro vi ändå numera.
Jag satt en lång stund tyst i tämligen dystra
betraktelser, då öfverstinnan R. helt plötsligen fattade
min hand och tryckte den varmt.
— Jag är viss på, sade hon uppmuntrande och
med en glad klang i rösten, — jag är viss på att ni,
löjtnant von Steven, icke låter er nedslås af de
obehagliga erfarenheter ni genast i början gjort om vårt goda
Finland. Rättvisan skall väl engång stämpla den rätte
skyldige, nu gäller det blott för er att taga allting så
lugnt som möjligt och ni kan säkert göra det med
edert goda samvete och eder goda uppfostran till
själf behärskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
