Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 4. Kringskuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det var ju solklart att hans Excellens på detta
radikala och listiga vis velat omöjliggöra allt vidare
umgänge mellan mig och mina finska vänner. Och
han hade gjort det af bästa välmening för min fars
skull med hela den brutala och kloka hänsynslöshet,
som är honom så egen i allt hans görande och låtande.
— Jag inser nu, att han för alltid brutit alla
band mellan mina finska vänner och mig, suckade jag.
— Ah, ni har nog vänner kvar ändå, sade
öfverstinnan med en blick, som gjorde mig lycklig midt i
min olycka. — Ni har ju mig . . . och många andra!
Låt icke detta gå er till sinnes, jag tror som hans
Excellens, att det är det allra bästa för er karrier.
Jag hade detta ögonblick velat storma ut på
gatan och ropa högt så alla hörde det, att jag var
oskyldig till allt som påbördades mig, men jag kände mig
vanmäktig i de band, som omspunno mig, jag erfor
ett sällsamt behag af att hafva denna vackra och kloka
kvinna till rådgifvarinna och förtrogen, jag satt och såg
henne så länge in i ögonen, tills det svindlade för min
syn, och utan att jag hann göra någonting klart för
mig, kastade jag mig på knä framför henne och
betäckte hennes hand med glödheta kyssar.
När jag lugnat mig, följde hon mig ut i tamburen,
och jag gick hem i en underlig stämning af
förnedrande, men likafullt stormande lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
