Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 5. I harnesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt lif var ett fängelselif likafullt.
Ett lif i ett fängelse med allt det goda, som de
andra fångarna kallade mer än hvad man kan begära
af försynen. Jag har städse haft stora fordringar på
försynen, d. v. s. jag har alltid begärt mycket af mitt
lif, därför har jag väl fått så litet i det hela taget.
Men det är mitt eget fel.
När jag efteråt tänker på denna period i min
tillvaro, kan jag icke nog förundra mig öfver, att jag så
länge kunde hålla mig stilla, utan att göra ett
rym-ningsförsök ur det gyllene fängelset. Det var fina,
starka och välsnodda nät, som höllo mig där, jag lefde
ett lif, som mången skulle afundats mig, jag var ung
och jag var rik, och jag lärde mig fort begagna både
min ungdom och min rikedom.
Likafullt kom den stygga ledsnaden slutligen
smygande in i mina smakfulla rum, jag kunde ej
förjaga den med lektyr, ej med konstsaker, ej ens med
kärleken. Den föll som ett damm öfver allt, som nyss
skänkt mig glädje, beröfvande allting glansen och
färgernas första friskhet och lif.
Jag var ju bara tjugutvå år!
Fram på våren, när snön smälte och safterna
stego i naturen, blef min längtan efter omväxling och
frihet så våldsam, att jag en dag red ensam långt ut
på landet och tog mig ett bad ibland isstyckena i en
å, där vårfloden bröt vinterns bårtäcke. Jag minns att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
