Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 6. Zerrissenes Leben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ruelse och ångerfullhet och kände hans hand gripa
så trofast och godt om min, blef jag plötsligen glad,
så öfverströmmande glad, att jag bredde ut mina
armar och slöt honom i dem. All min gamla bitterhet
och min gamla värme bröt upp inom mig för ett
ögonblick, och jag hade stor möda att behärska mig, så
jag ej brast i tårar.
— Jag vet allt, sade W—11. — Öfverstinnan R.
har berättat mig allt!
— Öfverstinnan R, ? !
— Ja, just hon. Jag har i somras gjort hennes
bekantskap, och hon har talat mycket om dig. Jag
hade redan förut sagt till mina kamrater och vänner,
att det var omöjligt att du kunnat förråda oss, därtill
kände jag dig för väl. Men du har svåra indicier
emot dig, och dessutom lär generalguvernören själf
ha sagt . . .
— Ja> Jag vet det! Jag har vetat det länge,
men jag har inte kunnat göra någonting åt det. Och
det förundrar mig mycket, att du har vågat söka upp
mig . . . Hvad skola dina vänner säga?
— Det bryr jag mig lite om, när jag vet att du
är oskyldig och att du sätter värde på att jag
kommer och säger dig det.
— Tack, min vän! Det har gjort mig godt.
Jag har varit så länge ensam. Du kom i det rätta
ögonblicket. Tack, tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
