Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 6. Zerrissenes Leben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp att se utåt, och i stället vändt sin skärpa och sin
spefullhet inåt, mot henne själf. Den hvilade
melankolisk och frågande på mig, men utan att flamma upp,
och jag betogs af en hemlig rysning. Jag frös, då jag
såg det så att säga utbrunna i denna ännu vackra och
stolta kvinnas ögon, jag kunde icke då göra klart för
mig hvad det var, som verkade så besynnerligt på
mig, men efteråt har jag förstått, att jag varit vittne
till den metamorfos en kvinna undergår, då kärleken
slocknat inom henne.
Jag tog öfverstinnan R:s hand och kysste den
både tacksamt och ångerfullt, men fann inga ord, som
skulle passat i situationen. Hon väntade ej heller
några förklaringar, hon log helt mildt och främmande,
såsom jag aldrig sett henne le förut, och frågade mig
om min badresa, om mina planer, om min hälsa, med
några ord om allt, som öfverstinnan R. borde fråga
löjtnant von Steven om.
Och löjtnant von Steven svarade korrekt på de
korrekta frågorna. Löjtnant von Steven tackade
tacksamt öfverstinnan R. för hennes goda ord om honom
till den unge poeten W—11, löjtnant von Steven
bedyrade att ett vackrare och finkänsligare vänskapsbevis
hade sällan en kvinna bevisat en man, och löjtnant
von Steven stod upp och tog afsked af öfverstinnan
R. med en fulländad salongsmans bugning. Medan
löjtnant von Steven utförde allt detta, grät jag själf som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
