Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 7. Viljelös utför strömmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mors blod och min fars blod, som fortsattes inom mig
långa tider efter det ni själfva hvila i ro.
Förstår du mig, min far, så dömer du mig icke.
Jag kände min mor så litet, men jag vet att det lopp
tatariskt blod i hennes ådror, och det blandade du upp
med den civiliserade västerlänningens och skänkte
lifvet åt mig. Jag var alltför ung för att förstå
någonting, då min moder dog, men jag har efteråt insett, att
det måste ha stått en lång, om än tyst kamp mellan
dig och henne, och det är denna, som fortsättes inom
mig. Min far, jag vet ej om det blir du, som segrar
inom mig eller min mor, ty ni äro jämnstarka, men
jag önskar ett afgörande, jag vill ha ett järtecken af
de döde, för att veta . . .
I detsamma började den lampa jag höll i handen
att slockna långsamt, icke plötsligt för ett luftdrag,
utan emedan oljan var slut. Jag kunde icke värja mig
för en rysning, hvilken dock snart blef ett skeptiskt
småleende och därefter ett tyst grubbel, när jag tändt
ljusen på mitt skrifbord och satt mig ned vid det med
hufvudet mellan mina händer.
Förbi mig flögo reminiscenser ur Aladdinfabeln
om lampan, som andarna lydde och om ringen . . .
men min lampa hade slocknat och min ring — åh
min ring!
Jag började impulsivt och ifrigt söka i mina
gömmor efter en dyrbar ring, som jag fått af min far någon tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
