Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför intog jag från början min plats i societeten
närmast guvernören och hans familj, och det fanns
ingen, som kunde göra mig den platsen stridig. Från det
lilla samhällets tinnar tog jag sedermera med en något
frivol blick det hela i skärskådande, och jag fann det
drägligt nog. Min fåfänga triumferade, min egenkärlek
likaså. Jag var så godt som hvarje kväll hela vintern
igenom ute i sällskap, ty i den lilla residensstaden
fördes ett mycket gladt lif med otaliga både offentliga
och privata nöjen, vid hvilka jag var själfskrifven
arrangör och nöjesminister.
Intet under därför, att jag bland damerna fann all
den älskvärdhet och allt det tillmötesgående, som
herrarna icke hade lust att bevisa mig. Jag kunde på
fruns i huset bestämda önskan bli inbjuden till en
middag, där värden var en person, som jag några
dagar förut sårat tämligen dödligt genom en högt uttalad
impertinent anmärkning. Och jag mottog bjudningen,
infann mig och parerade öfverlägset skickligt alla de
manliga gästernas mer eller mindre klumpiga utfall mot
mig. Det var detta, som gaf nödigt innehåll och lif
åt min vistelse i den lilla staden, jag kunde smickra
mig med att vara den mest observerade personen
därstädes, och jag omsatte i verklighet Lermontoffs
berömda romanhjältetyper, hvilka jag beundrade odeladt.
Bland de unga damerna tilldrog sig en
mademoi-selle, eller som hon kallades fröken, T., min särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
