Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 1. Pygmalion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hittat på, att jag kunde gå till den ryska attachén för
att få rekommendationer.
Det var ju ett både klokt och nära tillhands
liggande förslag, jag hade ju själf tänkt på det, men det
passade nu så skriande illa i min sinnesstämning,
ungefär som en sten på bördan, under hvilken jag redan
dignade. Förstod hon då ej min stolthet bättre? Var
det så klarsynt hennes kärlek gjorde hennej? Skulle hon
ha sagt hvad som hälst annat än detta, hade jag
förlåtit henne, men att just i denna stund späda olja på
elden, som brände mig, det var oförståndets barbari,
själens kortsynthet, kvinnans råhet!
Utan ett ord steg jag upp och gick ut och
omsatte på ett andra klassens värdshus de surt
förvärf-vade dalrar, jag hade på mig. När jag kom hem
mottogs jag med tårar och förebråelser. Jag var hetsig
af dryck och bittra tankar, och jag brast ut i ett
ironiskt ordflöde, som hon alls ej förstod* Hon ansåg
mig otillräknelig, jag talade i luften för henne, mina
bittra tankars hårdast hopsnodda knutar, hvilka skulle
slagit till blods ett älskande sinne, som förstått mig,
blefvo idel nonsens för henne. De träffade icke ens
så mycket att hon blifvit ond. Hon förstod icke det
hela mer än . . . ja, icke mer än jag kunde begära
att ett vildt främmande, ungt fruntimmer, som jag
händelsevis råkat rymma med, skulle förstått mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
