Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 6. Kärlek och konvenans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag själf. Jag mottog instruktioner af dem i duellens
taktik, som jag ej haft anledning att påminna mig
sedan mina porte d’epéejunkardagar, jag köpte i deras
sällskap en ny revolver åt mig, jag förberedde mig
kallblodigt
När jag kom hem, fann jag ett bref från Julia, i
hvilket hon oroade sig öfver mitt öde och berättade,
att hennes man först efter hennes bestämda och flera
dagar å rad upprepade förklaringar, att hon ville och
skulle följa mig, beslutat sig för att utmana mig. Han
hade icke heller gjort detta, utan att rådföra sig med
sina kamrater vid regementet. Brefvet slutade med en
förklaring, att hon aldrig skulle erkänt sin kärlek, om
hon vetat, att hon därigenom nästan tvang mig att
våga mitt lif.
Jag däremot, jag fann detta vara den allra
enklaste och lyckligaste lösningen. Det tilltalade mig, att
få våga lif och lem för Julia, — hvad är det för en
kärlek, som ingenting har till insats! Afventyrarblodet
svallade upp igen, jag var stolt och glad, och jag
tänkte icke ett ögonblick på det hela med större
bekymmer, än om jag skulle deltagit i en kappridt i
öfvermorgon.
I mina sekundanters sällskap tillbringade jag en
glad kväll och sof min natt i ro. Dagen därpå fick
jag det infallet, att jag borde öfva mig en smula i
revolverskjutning. En pistol kunde jag handtera, en revol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
