Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 7. Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade hösten förut sett det Campanien, som
bar frukt vid vinskördstiden, vi hade tjusats och betagits,
men vi hade icke fallit på tanken att göra oss
hemmastadda där, fast Pompeji lockade samlareamatören med
forntidens besynnerliga makt och hade oss att stanna
en hel vecka i sin närhet. Det var först, när vi sågo
Neapel i den första vårens belysning, som vi togos
fångna på allvar och började öfverlägga om
möjligheterna af att inreda oss ett nytt hem i Hesperien.
Under våra ströftåg i trakterna kring Sorrento
och på Capri, hvilka två orter tilltalade oss mest, förde
oss våra steg gång på gång förbi villa Riardo, där
den stod inbäddad bland lager och orange med den
allra härligaste utsikt öfver golfen och Vesuvius. Öfver
dess gallerport hängde en lapp med inskrift, att den
var till salu och en adress på en person i Neapel, som
förmedlade köpet. Jag sade aldrig ett ord om min
lust att taga villan i närmare betraktande och inleda
underhandlingar med notarien, men likafullt åkte en
morgon en vagn in på hotellets gård, i hvilket vi
bodde, och en herre frågade efter mig. Jag tog emot
honom och han förklarade, att han var kallad till mig
för att visa villa Riardo och meddela villkoren för
köpet.
Då gick jag in till Julia, tog henne i mina armar
och kysste henne tyst till tack. I själfva verket hade
jag ej på mycket länge haft en varmare längtan efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
