Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. I förbindelser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oktoberdagarnas regndusk öfver smutsgrå
åkerfält och sanka ängsmarker gjorde oss icke häller
handlingskraftigare, men de lärde oss att ömsesidigt
sätta altmera värde på hvarandras förströende
sällskap och på våra små aftondiskussioner. Vi likasom
slöto oss tillsammans för att hålla stånd mot
höstens tröstlösa tungsinthet. De kryade upp mig, dessa
kvällar, och satte mina tankar i rörelse, så att jag
efter dem kunde sitta och arbeta långt fram på
natten, medan regnet plaskade mot rutan, och
höstnatten hade fält ned sin svarta, ogenomträngliga
gardin utanför fönstret.
Förvaltaren gjorde då och då sina turer till
staden och kom igen från dem dystrare för hvarje
gång. Jag ville icke plåga honom med att fråga
efter orsaken, jag hade ju altför väl reda på den
ändå. Han kunde efter ett dylikt stadsbesök komma
in till mig, ehuru sällan utan att jag särskildt bad
honom därom, ty hans fruktan att förefalla
besvärlig var nästan sjuklig. Då sade han först några
likgiltiga ord, som hade intet att göra med hans
egentliga tankar, och jag hjälpte honom att hålla sig
utanför själfva ämnet, men han trasslade in sig i det
likafullt, småningom, ofelbart. Och när jag
ingenting nytt hade att säga honom längre om hans
ställning, höll han sig på parallellernas opersonliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
