Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mil längs idel högländ tallmo, därför blev kontrasten
vid övergången till frostdimman än skarpare.
— Nu fryser det visst, sade kusken, utan att
kaptenen frågade honom.
När de kommo fram till bron, som ledde över ån,
låg ängen till höger snövit av rimfrost under dimman.
Kaptenen steg ur, drog av sig handskarna, kände på
gräset vid vägkanten för att övertyga sig att ögonen
icke bedragit honom, och fick handen full av styva
grässtrån med glittrande iskristaller.
— Nu är nödåret färdigt, sade kusken
konstaterande, när kaptenen satte sig upp igen.
— Det är väl inte frost överallt heller, sade
kaptenen och såg i detsamma att brons ledstång var alldeles
vit. Genom dimman höjde sig solen långsamt, blek
som om även den varit frostbiten, och beredde sig att
fullborda förstörelseverket med sina heta
rötmånads-strålar. När de åkte uppför backen på andra sidan
dalgången, sågo de den redan börja sin strid med
dimmorna, understödd av en liten kry morgonkåre, som
sopade allt djupare tag i den vita ullen. Här blottade
den en åkerteg, där en ängslapp, och under täckelset
låg marken glittrande vit i morgonsolen.
Nära gården passerade de ett torp. Vid grinden
stod torparen barhuvad, i bara byxorna och skjortan,
med en knippa rågstånd i handen, vilka han hämtat
i åkern tätt vid landsvägen. Kaptenen lät giggen
stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
