Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rygg, efter att länge ha gått krokig med slagan inne
i rian, och sade att Monola ändå kunde ha råd att
bestå sig med ett tröskverk som andra herrgårdar,
hvilka följde med sin tid.
Det föranledde inspektören att med lugnt
af-rådande och faderlig min tala om herremännens
nymodigheter, som ruinerade dem, — eller hade inte
unge husbond, hört om att Immolapatronen i
grannsocknen fått lof att lämna gården med rubb och stubb
för att björnarna började ansätta honom ? Den främsta
björnen var ingen annan än just maskinfirman, som
levererat honom alla hans dyrbara jordbruksredskap,
hvilka inte dugde till stort, när allt kom omkring,
utan fordrade oafbrutna reparationer och hindrade
jordbruket att gå sin jämna gång som hos bönderna.
Det var resultatet af tröskmaskinerna och de andra
uppfinningarna.
Unge husbond tog deras parti, förstås. De
komrao i en helt liten dispyt, bakom hvilken de
båda anade hos den andre mer än blotta
meningsskiljaktigheten. Men deras stämmor förblefvo just
därför öfvernaturligt lugna, ingendera förifrade sig.
Unge husbond ville visst icke inför gårdsfolket visa
någon skadeglädje öfver inspektörens afgång, han ville
bara få se inspektörens harm sticka fram. Men det
gjorde den icke. De förblefvo båda själftillräckliga
ända upp till hakan, endast ögonen spejade skarpa
och misstänksamma efter hvarje liten skymt af
hetsighet. Och hetsigheten låg nog på lur under ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
