Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iMen när unge husbond dricker sitt morgonkaffe
i den grådaskiga novembergryningen följande dag,
säger han plötsligt i det han för kaffet till näsan:
»Känner ni inte att det luktar hö och björk. ..
och så det smakar sen!»
»Jo, det är någon bismak i det,» medgifver
modern.
Ida ser mycket oskyldig ut, luktar och smakar
på sitt kaffe med kännarmin.
»Har Ida inte sett efter att kaffevattnet varit rentr»
trågar värdinnan.
Ida sitter som på nålar, biter på sin sockerbit
och sörplar i sig af sin häxbrygd.
»Inte känner jag någonting,» försäkrar hon.
Men i sitt stilla sinne är hon förfärligt rädd för
att göra både %rärdinnan och unge husbond och sig
själf och hela gårdsfolket alldeles galna af kärlek, ty
hon har omöjligt kunnat fa tillfälle att under de
andras ögon koka särskildt kaffe till unge husbond.
Därför har hon gjort sitt raska, summariska beslut,
slagit sin dekokt i den stora, gemensamma
kaffepannan och serverat hela huset sin kärleksdryck. Om
hon själf och de andra också blefvo en liten smul
kärlåtnare och vänligare än vanligt, så var det ju icke
så rysligt farligt; — hufvudsumman är att unge
husbond får sin brygd färsk, medan vattnet ännu har
kyrkogårdskraften i behåll! Och Marja-Lena har ju
försäkrat att man icke blir blind af den, såsoin Ida
först trodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
