Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cœlin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Denitrering—Desinfektion
Denitréring, den operation,
ge-nota hvilken man vid
svafvelsyrefabrikerna bortskaffar
salpetersyrlig-het ur rå syra. .
Densimeter 1. Areometer. Se
Egentlig vigt.
Desinfektion, en hygienisk
åtgärd, som vidtages med vissa
föremål, for att befria dem från
smittämnen. Ämnen af organiskt
ursprung, djurkroppar, exkrement o.
s. v., blifva, om de lemnas åt sig
själfva, sönderdelade genom
förruttnelse, under utbredande af vidrigt
stinkande gaser och alstrandet af
högst ohälsosamma produkter.
Såsom numera kan anses bevisadt,
härleder sig all förruttnelse från
bakteriers lifsprocess, och
desinfektionen bör derför bestå dels i
förstöring eller oskadliggörande af
förruttnelseprodukterna (desinfektion i
e-gentlig bemärkelse) och dels i
bakteriernas dödande (antiseptisk
behandling). För desinfektion af luft
har man användt nyss glödgade kol,
klorkalk, klorgas, bromångor och
salpetersyrlighet. De bägge
förstnämda ämnena ha visat sig föga
verksamma; de senare äro
visserligen verksammare, men farliga, att
använda. Eteriska oljor, såsom
terpentinolja och lavendelolja, hvarmed
dukar, som upphängas i rummen,
genomfuktats, ha visat sig mycket
verksamma till förstöring af lukt i
sjukrum. På senare tider har man
föreslagit användning af
vätesuperoxid, som i stoftfin fördelning
sprides i luften. Af alla
desinfektionsmedel och antiseptiska medel torde
vätesuperoxiden vara verksammast.
Mycket verksam är äfven den redan
i äldsta tider till desinfektion
använda Svafvelsyrligheten, som lätt
beredes genom förbränning af svafvel*
Kunna rummen utrymmas,
förbränner man i dem 15 —30 gram svafvel
per kubikmeter, och fönster och
dörrar stängas väl för ett dygn.
Synnerligen verksam är fenol
(karbolsyra), som hälst bör blandas meå 3
del. sågspån och utställas i öppna
kärl. För desinfektion af
sängkläder användes ofta upphettning till
100°, men metoden är icke pålitlig,
då man ej kan vara viss derpå, att
alla bakteriespprer dödas vid denna
temperatur. Ändamålsenligare
tyckes vara att impregnera dem med
kolsvaneångor, naturligtvis i slutna
kärl. I värsta fall, då de äro starkt
förorenade (såsom vid kolera), böra
de brännas. Orena kläder o. d.
böra bestänkas med en lösning af
1 del fenol i 10—15 del.
petroleumbenzin och förvaras i väl
tillslutna kistor. Desinfektion af sår
sker bäst med fenol, utblandad i 7
del., olja, med salicylsyra eller med
kaliumpermanganat. Äfven borsyra
och ty mol ha med fördel begagnats.
Till desinfektion af exkrement,
afträden och dylikt har man användt
en mängd ämnen, söm visat «ig mer
eller mindre verksamma för
borttagande af stank (såsom torfjord, kol,
kalk, zinkvitriol, klorzink,
mangan-klorur, klorkalk och underklorsyrliga
salter), men ingalunda fullt
tillfredsställande såsom antiseptiska. Af
alla ämnen, hvilka man försökt, har
fenol och likartade ämnen ur
stenkols- eller trätjära visat sig
verksammast. De användas dels enbart,
dels i blandning med kalk,
järnvitriol, torf, sågspån o. d.
Fördesinfektion af afträden är det
lämpligast att använda järnvitriol med
10 proc. fenol, af hvilken blandning
12—15 gram beräknas för person.
Desinfektion af kloakvatten har icke
kunnat på praktiskt sätt
åstadkommas, annat än genom dess
användning till ängsvattning, då på en
gång desinfektion åstadkommes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
