Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då min hulda gamman
Jag gick atl utom mig i vcrlden finna
Och kroppsligt famnad sin ta till mitt bjerta:
Då med oändlig smärta
Jag såg den vinkande alltjemnt försvinna}
Till ödslig tomhet upp nr drömmen vaknad,
MtU väsen blef en ton af gränslös saknad* ’
Min sång blef snehan — stammande och bruten}
I tårar smälte hän min styrkas kärna,
Och vokan rök, som fordom brann i lågor.
Men se, — af stilla liljeglans omsluten
Stod fram för mig en mild, en svanhvit tärna
Och drog mig hän till sig på sagta vågor.
Af blyga aningsfrågor,
Af vänligt vemod och af ödmjnk kärlek
Dess späda väsende naturen spunnit* —
Hur’ hvirflande den brunnit,
Vid hennes åsyn teg mitt inres härlek.
Så lätt, så stilla flöto blodets strömmar:
Ett barn jag blef och log i barndoms drömmar*
Och vid mig sjclf, knäböjande, jäg sade*
Nu mer jag klagar ej och går ej dyster,*
En bön om döden rc’n i lifvets blomma*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
