Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för s!g (och då heter del Rum) doofc Vä seo,
möjlig-het af egna Förmer. Genom dessas sittande och
sättandet.af 8ig i dem går det just den eviga
Väscndtiig-liet till mötes som med sitt innehåll yill impregnera
det, såsom sin Form. Aningen, längtan, hiatus efter
det högre reala framträder just genom Formernas
sättande och Rummets sättande af sig i dem.
Formerna äro två, såsom alltid. Den ena,
Första: rent Utom och Negation; den Andra:
erkännandet, att denna Fo?m icke är evig, dess oflring,
för-änderligbet, förgängelse*
Första Formen: rent Utom och Negation i
afse-ende på Rummet är
Gräns, af Ruclides upptagen bland
definitionerna, ehuru dess begrepp förekommer uttryckligen
i den 3;dje och implicite finnes öfver allt. Icke
heller är den, såsom der angifves, «det yttersta»,
utan det, som bestämmer detta sjelft; det rena
Utom; icke heller «af Någonting», emedan Ting
sättes först i och genom begränsningen, betingandet.
Dessutom är detta nttryck för allmänt ocb ger en
metapliygisk, i stället för mathematisk, definition.
Den Andra Formen är den Förstas, är Gränsens,
förgängelse, föränderligbet, i rummet nämligen, —
ty hvarom är annars här fråga? — således
flyttbarhet. Detta ligger till grund för och utgör i
sjclf-va verket begreppet
Storlek, som förutsätter Gräns (enligt KjeU
lins ganska riktiga anmärkning till 1 Def., i 5 Bokeir
af hans Geometric), — men, för att upphäfva denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
