Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far verklighet liös den enskildta menniskan. Delta
innebär så litet någon motsägelse, att, tvärtom,
all-määliglictcn af syndens välde, likasom af nådens
kallelse, icke vore möjlig, om den ej hade sin
enhets-grnnd i en individuell, ursprunglig handling. Och å*
ter detta faetum vore ej ett enda, ett blott en gång
gifvet, om det ej egde en allmän historisk betydelse.
Vi måste således öfver fallet, likasom öfver
försoningen, upplysas af historiskt vittnesbörd. Men ett sådant
’ skall, i oeh med det historiska faetum, äfven
innefatta dettas allmänna betydelse. Den Heliga Skrift
lemnar detta vittnesbörd, när hennes sannt cOncrtttfc
utsagor ej bort-allegoriseras i tom abstraetion. —
Då man sätter urtillståndets betydelse i en
men-mskans omedelbara enhet med naturen, glömmer
man, att det förbud, som Skriften omtalar, innebar
en Lag, högre än naturen, en Lag, som, i sin
fordran på inskränkning af menniskans gemenskap med
naturen, redan lyfte henne till frihet från dentfos
allvälde. Dock gifver Lagen ännu blott formeli
het eller förmågan ätt välja mellan träldomen oeh
den sanna friheten. Det är blott genom lydnad for
lagen, som friheten kan realiseras och, såsom sådtoti,
Mifva menniskans oförgängliga egendom. Lydifc-*
tig mot Gnd, fritt bestående mot naturen: så var
meningen. Menniskan med sin valfrihet omvände
förhållandet oeh föll således på en gång genom
högfärd oeh låg lust. Dessa det ondas gestalter följas
ännu i dag åt i all dess existens. —
< Menniskans fall sättes i sammanhang med>en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
