Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
©ch stadigt föste* Och, likasom den förra kallades
Eqlectisk af det skal, att den sökte sanningen i
någon enskild t sats, L vilken den valt ur mängdens
så kallas den sednare Dialeetisk, emedan den
utesluter sanningen fr&n hvarje särskildt moment och
lägger henne i ett visst allmänt begrepp, som går
genom alla de särskildta momenterna*
Slutligen finner man i sjelfva denna dialeetiska
utveckling äfven sanningens norm, om annars det hör
få detta namn, som i sjelfva verket är ingenting annat
än en oupphörligt upprepad vederläggning af en
städse återkommande lögn*
Men, huru man än må benämna denna norm —
sanningens, eller lögnens — så följer dock af den^
na immanenta dialectik, att hvaije systems
sanning beror af den plats, det intager i den
dialecti-ska utvecklingen* Hvarje moment har redan i
sjelf-va sin ändliga natur b&de sin skuld och sitt straffs
sjelft felar det, men utsäger också sjelft sin dom,
upphäfver sig och öfvergår i sin motsats. Således
måste, genom denua dialeetiska method, hvaije
sednare system vara högre än de föregående, emedan det
grundar sig på dem, och närmare sanningen,
emedan det är deras sanning; ehuru —■ såsom nyss
blifvit visadt — detta, att vara sanning af ett
före-gående moment, i sjelfva verket är detsamma som att
sannt visandet falska uti just detta moment. Hvart och
ett högre moment väntar derföre, i sin ordniug, i
ett sednare sin sanning, sin Nemesis, sin vederlägg-
Jijcllander, 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
