Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
princip, så gifver det i den fria Konsten den art,
som kan med sammanfattadt namn kallas den m a t k
e-matiskt sköna. Emot denna blir Naturen i
fullhe-ten af sina bestämningar ett blott yttre och
tillial-ligt genom den abstraction, hyarmed Konsten löser
sig från henne, för att grundlägga sin frihet. Dock
måste allt sådant lösbrytande vidkännas en
oförtär-lig rest af beröring, nämligen den, som innebäres i
sjelfva lösbrytningen; och Konsten i det. steg
framåt, hvarigenom den abstraherar från den nn
fulländade naturen, föres icke mindre tillbaka till
omedelbar förknippning med den abstracta gestalt, som
utgjorde naturens första början, men som nn,
å-tcrstålld på en högre botten, lyftes till sin
förklarade betydelse. Om Naturen i friheten skall hafva
sitt mått, måste den bestämning ännu stå för henne
åter, som ligger häruti, nämligen den af ren
mätbarhet. Naturen, såsom ren mätbarhet betraktad,
är det abstracta väsendet af Rum oeh Tid, och
dessa måste således i den fria Konsten finna det mått,
som bestämmer dem till skönhet. 1 grunden är nn
denna bestämning af mätbarhet ingen annan än den
af tillfällighet. Den sednare säger blott
nekande, att Naturen ej mäter, ej har sitt mått i sig;
den förra* utvecklar den positiva sanning, som
ligger i detta nekande, nämligen att hon blott mätes,
att bon har sitt mått uti ett annat.
En skillnad härvid gifver sig likväl tillkänna
genom det mätbaras dubbelhet såsom Rum och Tid*
Om nämligen mätbarheten å ena sidan är motsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
