Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, den glada, fromma bönen: Helgadt varde Ditt
namn! Tillkomme Ditt rike — genom mig också! —
lär jag mig mer och mer vända i den tårade sucken:
Fräls mig ifrån ondo! och tag mig hädan, förrän jag
fatt kasta mullskofveln på min sista gnista at
ungdom och lif och lust!
Det kostar på att hålla sig uppe. Finge jag
cyunka ned, sjunka tillsammans till ett intet utan lif
— och utan smärta! Visst är det drömmar, hela
lifvet, Guds drömmar, som Hinduerna säga. Det
är derfore, som allt är så trassligt och oredigt och
flygtigt och vexlande. Arma fogel i burenI
’Bakom mina fangsclgallcr» ser jag de frias glada lif ock
hör deras glada sång aderute»,
«Und es drängt sich durch dic Kehle
Aus der gramzerrissnen Seele
Schmetternd ihres Lieds Gewalt» —
står det vidare hos A. W. Schlegel. Men icke
ea gång. det eger jag. Det endast brinner och
pyallar och vacklar (ram och tillbaka. En stund
tå-refioder, och en stund mild t, Ijuft, tårögdt leende*
när det i hast klarnar. Och så — ibland speculation,
ibland det yttres seger, ibland, som nu, ett chaos af
alltsammans* Och likväl, — «Gud måste högt älska
oss, efter han uppfostrar oss så rätt sorgfälligt och
grundligt», säger Novalis*
Om jag icke snart griper mig an att drifva ut
den döfstumma djefvulen, så går han icke så lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
