Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ur Novalis’»Hymnen an dio Nacht», livilka
endast en sådan Prophct af verldens innersta
mysterier kunnat skrifva.
3.
— I dag postdag och bref till S* och B*.
Vän-såll år jag, det skall Gud veta, och det är innerligt
ljuft att på detta sätt få läsa i mångas hjertan ock
lynnen oeh med sina pnnd ärligt och broderligt
hjel-pa dem, styrka, uppmuntra, upplysa, tillrättavisa*
För ett år sedan — då poetiserade jag vid
denna tiden alldeles förfärligt’ Nu har sorgen ock
Philosophien gjort mig stammande under det
påträngande svallet af tankar och känslor, som kappas
om att få uttryck. Det blir likväl bättre i det land,
der tankarne icke kläda sig i tomma ord, utan
ilefvan-de bilder; likasom de redan bär i någon mån i
drömmen göra, Först der blir det riktig Poesie (noirjtns)* ~
Man har förebrått- mig högfärd; det har gått
mig djupt till hjertat. Efter «högfärdig» kommer af
högt fara, får jag väl i viss mening vara det. «Mot
den ban’, der solen kör», vill jag upp. Men i ett
sådant högtfarande ligger alltid tillika en hjerfHg
ödmjukhet, som böjer knä för hvarje, vare sig ötor
och slående, eller mildt vänlig, uppenbarelse ftf det
Eviga, den söker,
«Qcb, om jag stundom höjer djerft min blick
Och skådar upp till moluen, tro ej då,
Att koustnärns stolthet fattar mig. O, nej!
Ju högre ögat upp till himlen blickar,
Ju mera rent ocb ödmjukt är mitt bjerta»* —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
