Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOI
gråtå rikare. Jag bar så gerna sorgdrägten; jag
ville, att jag knndé bära den alltid, om den
nämligen alltid forblefve så helig för mig och
menni-skorna*
Annandag’ Jnl blir begrafningen. R—g
jordfäster och håller liktal, likasom han skref tacksägelsen.
På kistan sätter jag: «Och Gud skall aftorka alla
tårar af deras ögon, och ingen död skall vara mer,
icke heller någonjyråt eller rop eller värk varder mer,
ty det första är förgånget.»
Ej mer for denna gång. En god Joi! Kunde
jag rätt fira min, och, då mig icke är rum i
herber-get, vända mig rätt fromt, rätt innerligt till det ny«
födda Barnet i krubban! —
5.
I förrgår således var begrafningen. På f. m.,
innan locket ännu var satt på kistan, tog jag nyckeln
till de rum, som ännu voro min Mors, voro likrum,
och gick, högtidligt stum, och rikt och sagta
run-no tårarne utfor mina kinder, — gick, att for sista
gången se henne och bjuda henne en god, god natt.
Der stod jag nu ensam med den Enda, — för sista
gången, och bad och gret; men noga vaktade jag
mig, att ingen svidande tår skulle falla ner i hennes
kista. Jag lade till afsked min hand lätt på hennes
och läste dörren åter till efter mig och drog igen
förstugudörren — sagta, sagta, och gick. Hon var
redan förvandlad, förändrad mycket. Lincamentcr*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
