- Project Runeberg -  Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref /
242

(1842) [MARC] Author: Ernst J. F. Kjellander With: Fredrik Ferdinand Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bräclft tUtini^ krafter* ’stäckt ntimi viifgaf*

qedBbgfr; mitt utyätteä mod och intrasslat för iuig
^låpg» MmU^a’ förhållanden, désto mer börjar
jag-\9ada blicken inåt oeb iföratå, Unru enkom dennn
samma sjukdom måtte vara af Gud a Vishet och härr
skickad mjg till eb och sannare, ioVär-’

tes1 förko fr an och välsignelse* Måtte jag rätt villigt
qpptia mig för denna, rätt fromt anamma den, ock
fastliålla den tätt allvarligt! Då jag .känner bristen
af lekamlig helsa och kraft Qph af d e n andliga
förtröstan, lust och mod, som på denna grund
uppväxer och med denna, faller: måtte jag då så
mycket fastare hålla mig vid Guds kraft och mer och
mer röna i mig, huru den är mägtig i de svaga!
Och då de yttre förhållandena, oroande, ligga öfver
mig, måtte då tanken på det Eviga, hvars manande
röst jäg hört, livars skymtande, vinkande gestalt jag
aett i i sjukdomen, blifys mig en talisman, under
kvars skydd jag, obekymrad, oförvillad, klar och
trygg, kan gå genom hvimlet. Jag tycker mig re*
dan, ehuru ofullkomligt och skymtvis, likväl i någon
måiå kafU&a, huru stort stilla andcn blir, huru fri från
spottande otålighet, iu mera, kpriom det svall af en*
skild theter, som fprr aggade honom och kastade
ho-nom hit och dit, kela lifrets stora mål börjar,
yin-kfpde j fjerran, visa sig för hans Öga. Och vågorna
af- de bekymmer, som endast ligga inom denna gräns,
huru falla de nejer mer och mer ifrån sin branta
höjd?- och: de förhoppningar, som icke sträcka sig
der bjsrtom, huru sjuuka de tillsammans mer och mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keminnen/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free