Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid, huru öfverraskande de än må synas, icke
tillräckliga att ensamma for sig bevisa det
sakförhållandet, att smittämnena i sjelfva
verket äro lefvande. Vi måste framdraga och
undersöka dessa föremål för att öfvertyga oss
härom och vända derföre närmast vår
uppmärksamhet till frågan om smittämnena och
deras natur.
Det fins en farsot, som i synnerhet
angriper hästar, nötdjur och får men stundom
äfven menniskor, merändels stalldrängar,
slag-tare och andra, som stå i närmare beröring med
dylika husdjur. Den kallas mjeltbrand och är
mycket smittsam; om den en gång fått insteg,
griper den häftigt omkring sig och anställer stor
förödelse. Så t. ex. dogo endast i
guvernemen-tet Nowgorod (Ryssland) under åren 1867—
1870 mer än 56,000 hästar, nötdjur och får
samt dessutom 530 menniskor i denna
sjukdom. Den är stundom så svår, att kreatur,
angripna deraf, dö inom några få timmar.
Smittämnet i denna sjukdom upptäcktes år
1849 af Pollender. I af mjeltbrand angripna
kreaturs blod iakttog denne nemligen vid
mikroskopisk granskning en mängd ofantligt små
främmande kroppar, staflika till formen.
Dessas vigtiga sammanhang med sjukdomen
uppdagades dock icke förr än flera år efteråt af
andre forskare, i synnerhet v. Nägeli, Koch
och Pasteur, och det har genom många di-
rekta experiment visats, att införandet i
friska djurs blod af de mikroskopiska kropparne
alltid vållar mjeltbrand hos djuren. De
sålunda på bar gerning gripna smittämnena i
mjeltbrand äro, enligt sorgfälliga
undersökningar, små lefvande växter af aldra enklaste
slag, ett slags svampar, som födas, växa och
dö likasom andra växter och som i sin fullt
utvecklade form förete utseendet af slingrade
trådar, på sätt venstra hälften af fig. 1 visar
(högra hälften föreställer de staflika,
outvecklade bakterierna tillsammans med blodkulor).
I trådarne utbilda sig små korn, »groddkorn»
eller »sporer», som vid växtens död frigöras
och sedan utväxa till nya individer, hvarhelst
de för denna utveckling gynsamma
näringsförhållandena träffas. Såsom särskild
svampart har denna växt erhållit det vetenskapliga
namnet Bacterium anthracis, och uttrycket
bakterier har sedermera blifvit det gängse
slägt-namnet för en mängd liknande växtsmåttingar,
hvilkas enda uppgift i naturens hushållning
tyckes vara att åstadkomma upplösning och
sönderdelning, vare sig denna uppträder
under formen af lefvande kroppsväfnaders
förstöring eller under den harmlösare rolen af
liflösa organiska ämnens förruttnelse och
för-skämning.
Bakterierna äro mycket allmänna. • De
finnas i oerhörda massor i jorden och vattnet
Fig. S. Svampväxter i ruttnande djuriska ämnen. Fig. 4. Mikroskopiska lifsformer i höinfusion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
